Sammanfattning Vättern Race 2011 på Elliott 770, Mary Lou.

Jag (Ola Danielson) och Krister Gustafsson bestämde på onsdagen att på fredag kör vi Vättern Race med Mary Lou! Jag hade precis fått någotsånär liv i elsystemet så lanternorna fungerade. Simone och Bandito ligger på kusten och vilar sig efter Wastki 2 star och någon måste ju köra shorthanded på Vättern Race när dom är vänliga nog att försöka ordna shorthandedklass. Tyvärr blev det bara vi så det blev ingen shorthanded klass, men med glatt humör körde vi ändå i vanliga SRS-B klassen.

Årets race såg ganska annorlunda ut än tidigare år med en helt ny bansträckning. Man hade tillexempel en ”katapultstart” vilket innebar att man efter start seglade en kort bit för att sedan runda en tetra och segla tillbaka och runda lovarts startboj. Först dit på beräknad tid var Team Parra i en Maxi Racer som vann spurtpriset. Tidigare har man kört ganska långa ben och få rundningar. Iår gjorde man helt tvärtom och körde ganska korta ben med många rundningar. På sätt och vis roligare då man på grund av bandragningen har mer koll på sina konkurenter än man haft tidigare år. Det blir inte heller lika långa ”sittaochåkaben” utan det händer lite mer med segelskiften och så vidare. Dock blir det ganska mycket jobbigare än vanligt. (mer fysträning i vinter vore kanske bra)

Nu till racet:

Halvvindsstart: Startade lite försiktigt med Code 1:an på rulle för att snabbt och lätt kunna plocka ner vid första rundingen. Ville inte ligga och bråka med gänget uppe i lovart utan satsade på hyggligt fri vind en bit ner. Gick hyffsat bra ut till första märket, plockade ner och körde sträckbog tillbaka till startbojen. Hissa code 1:an igen, lite platt i början men vi skulle ju segla brantare efter Vanäs udde och ville hålla igen lite på krafterna. Körde Code 1:a hela vägen ner till Enebågsudde. De flesta andra om inte alla fick plocka ner sina ballongsegel en bit innan rundning.

Upp med focken innan rundning, ner med Code 1:an, upp med Gennackern, Ner med focken, segla. Mitt i dessa förberedelser tyckte Krister att det var läge att filma lite =).

Kändes som att vi hade bra häng på fältet vid rundning även om vi låg lite bakom. Mats Lindberg i Dehler 36 med 1,23 i lys (samma som vi) rundade en bit framför. Alltid kul att hålla koll på dom med samma lys. När vi fått upp den vita gennackern började vi så sakta tugg ifatt dom framför. Per Harder i sin Maxi Mixer luffade oss lite med sin genua då det tog en stund för honom att få upp spinnackern. Efter lite bök och stök gick vi i lä om honom och kom fria. Nu fick vi verkligen känna hur kul det kan vara att sitta i en liten lätt båt med mycket segel! Vi gled ikapp och om alla utom en Aspect 40 och en First 47.7. När vi närmade oss Käverön blev det ganska brant och Evert Mejstedt i en Scanner 361 gled om oss. Dock lurade vi oss förbi dom vid rundningen. 

Rundade Käverön och började kryssa mot Fjuk. Här fick vi ingen ordning alls på båtfarten. Evert kom som ett lokomotiv, dom seglade högre och bra mycket fortare. Lite frustrerade kämpade vi på och fick tillslut lite ordning på grejerna. Krister såg till att vi plockade några fina vindvrid. Dock så tappade vi ganska många båter här.

Rundade Fjuk och seglade mot Lakaskär, hissade Code 1:an. Lugn bog där jag trodde att vi skulle plocka in mer på dom framför än vad vi gjorde. Lagom uppe vid lakaskär tunnade vinden ut mer och mer. Jag gissar att Aspect 40:in och Firsten blev liggandes här en stund. Samtidigt som det lättade så vred det emot mer och mer. Jag tyckte att vi skulle försöka kryssa med code 1:an och bytte skotpunkt. Dock sträckte vi mest upp underliket och akterliket tvistade enormt. När vi har provat seglet tidigare tyckte jag att det fungerar fint att bara kroka code 1:an i en dyneemasling runt peket. Funkar jättebra om man seglar halvvind.  Kan man inte justera skotpunkten längre fram så kan man höja hela seglet istället. Så det blev till att hänga ut på peket och trä i en egen tackline till Code 1:an.

Rundade Lakaskär och seglade mot Flisen norra med ett helt gäng båtar inte för långt framför. Vinden hade vridit så mycket i den lätta vinden att vi kunde hissa gennackern igen. Seglade om en Diva 35:a. Tuggade in lite på dom framför. Kändes kanon, skulle längsta benet på hela banan passa oss som handen i handsken?!?. Nej. Innan vi hade passerat Stora Rökna vred det emot och kom ganska mycket vind. Vi plockade ner gennackern och seglade fock med lite släpp i skoten. Vinden ökade, vi tog ett rev. Det ökade lite till. Vi tog andra revet. Här var vi nog väl försiktiga som tog andra revet. Vi tappade brutalt på alla andra.

Rundade Flisen norra och seglade mot Jungfrun med 2 rev i storen. Hissade Code 1 :an igen. Vart ingen jättehit trots ganska bra med vind. Det rätta hade nog varit att hissa den röda gennackern. Slå ut ett rev istället för att byta gennacker är inte heller jättekul på undanvind med kraftigt svepta spridare. Återigen seglade vi lite för försiktigt.

Rundade Jungfrun och började kryssa mot Granvikspricken. Nu hade vinden mojnat något så vi slog först ut andra revet men efter en stund även det första. Kryss i glafsig sjö är inte en liten lätt båts melodi. Lika roligt och lätt som det var efter rundningen av Enebågsudde, lika surt och svårt var det nu. Under sådana här förhållanden finns det en hel del att lära sig. Dom som hade koll på sin båt under det här benet behövde nog inte göra mycket mer än ett stickslag vid Granvik. För oss vart det lite mer än så… Väl i smult vatten i Granvik så fick vi helt ok ordning på båtfarten.

Rundade inne i Granvik för att segla sista benet in i mål i Karlsborg. Vi var strax före Team underbar i en X-95 som seglade fatt oss något oerhört på kryssen hit. Hissade Code 1 en sista gång. Kunde hissat gennackern en bit men vi gjorde bedömingen att vi skulle tjäna på att köra Code 1:an då vi kunde ha den uppe längre. Körde ifrån X-95:an en del. Plockade ner Code 1:an och fick en sträckbog med fock in i mål.

Trötta men nöjda och glada gick vi imål, lämnade av Krister och fick hjälp av min far att segla hem båten. Tråkigt att inte ha tid och vara med lördagskvällens goa tjat med grill vid CSS klubbstuga.

Efter seglingen kan man konstatera att vi skulle ha seglat fortare. Nu kom vi sist och fick Vättern Race Jumbo Trophy, en piratflagga som man ska brodera in sitt namn i och ha hängandes i sitt akterstag under resten av säsongen. (Mary Lou har tyvärr inget akterstag =)). Team Parra i Maxi Racer vann SRS – B. SRS – A vanns av Susanne Heinemo i en Elvström 1/4ton. Fullständiga resultat finns här.

 Stort tack till Krister Gustafsson!  Tack även till Adde Karlsson som tog hem piratflaggan till oss (Adde´s Team Ingen Aning tog en fin andraplats i SRS – A). Sist men inte minst, tack till CSS för ett alltid mycket trevligt arrangemang. /Ola Danielson